katten vaktar
Vi är inte elefanter
nosar i vattenbrynet
skepcisimen helt avskalad
bara det ömtåliga skinnet är kvar
håller ihop muskler (apelsinklyftor)
Katten
alltid i busken när det stormar
tomt på filten
i öronen
Snablarna räcker inte till
känna vindens faror ila
når inte epicentrum av någonting begripande
Gråhudens fåror aldrig
så djupa att erfarenheter rinner över (i nutiden)
Under bladen droppar det på ryggen
Himlen blek som glass
om du väntar på ett tecken eller något såntdär halvfånigt för att börja uppdatera här igen så är detta det tecknet.
SvaraRadera